Upptäck verken 2023-02-22T11:44:00+01:00

Upptäck några av Anders Zorns mest kända verk

Zornsamlingarna är det officiella namnet på makarna Anders och Emma Zorns donation till svenska staten, och följaktligen även på institutionen i Mora. Donationen omfattade nästan all deras egendom, inklusive sextio byggnader och närmare 20 000 föremål. Förutom Zorns egna verk rymmer samlingarna dalmålningar och allmogeföremål, vävda tapeter, silverpjäser, antika skulpturer samt målningar av gamla mästare och vänner till konstnären.

Här nedan visar vi ett urval av Anders Zorns mest kända verk ur samlingarna.

Törnsnåret

Törnsnåret

1886

Akvarell

Zorn fick sitt genombrott som akvarellist. Under 1880-talet arbetade han uteslutande som sådan, och det med stor framgång. Med sin briljanta teknik och känsla för den lätta, snabba vattenfärgens uttrycksmöjligheter nådde han i tidiga år mästerskap inom genren. Akvarellen Törnsnåret utförde Zorn på Dalarö året efter att han gift sig med Emma. Hans unga hustru har fastnat med kjolen i en buske och ber sin make om hjälp. Men han uppmanar henne i stället att stå stilla, tar fram sin akvarellåda och börjar måla, åtminstone om vi får tro traditionen. Till vänster sitter en släkting till Emma och håller henne sällskap. Akvarellen hängde tidigare i Emmas sovrum i Zorngården i Mora.

Vita liljor

Vita liljor

1887

Akvarell

Tillkomsten av denna akvarell är lite oklar. I samband med arbetet med en annan, stor akvarell, Kärleksnymf hade Zorn ett par år tidigare utfört ett flertal växtstudier, bl.a. i Kew Gardens i London. Dessa bilder, liksom denna akvarell, är unika i Zorns produktion – aldrig mer skulle han återkomma till detta slag av närgångna naturstudier.

I Alhambras park

I Alhambras park

1887

Akvarell

Den gamla moriska palatsanläggningen Alhambra i Granada var ett lockande resmål för konstnärer i slutet av 1800-talet. Zorn kom dit under sin tredje resa till Spanien, i april 1887, tillsammans med sin hustru. En liten trädgård nära den höga mur som omger hela anläggningen blev scen för denna akvarell, där en man och kvinna syns kyssandes på en bänk med en katt som enda vittne. Den unga kvinnan arbetade normalt på ett hotell i närheten, men fick agera modell i åtskilliga av Zorns bilder därifrån.

Derry

Derry

1887

Akvarell

Denna Jack Russell terrier tillhörde Zorns vän Charles Armitage på Potters bar i Hertfordshire. Zorn var en stor djurvän och den halvt skämtsamma, halvt allvarliga kommentaren ”no more whipping” var en inlindad uppmaning till husse att behandla sitt djur vänligare.

Emma läser

Emma Zorn läser

1887

Olja på duk

Vintern 1887–88 vistades Anders och Emma Zorn i den lilla fiskebyn St Ives i sydöstra England. Det var där Zorn började måla i olja, kanske inspirerad av kollegorna i den internationella konstnärskolonin som höll till i byn. Emma Zorn läser är en av hans tidigaste oljemålningar. Han skildrar kärleksfullt sin hustru så som han ofta såg henne, lite närsynt koncentrerad i läsningen av en bok eller, som här, av en tidning. I god renässanstradition har han på målningen skrivit AETATIS SUAE 27 (hennes ålder 27). Under de närmaste åren kom Zorn att växla mellan akvarell och oljemåleri, för att senare helt övergå till olja.

Fröknarna Salomon

Fröknarna Salomon

1888

Akvarell

År 1888 bosatte sig Anders och Emma Zorn i Paris. Det var året innan den stora världsutställningen skulle äga rum, till vilken Zorn ville förbereda sig på plats. I Paris väntade honom också ett antal porträttbeställningar av medlemmar av några förmögna franska familjer, uppdrag som kunde vara viktiga för hans framtida karriär. I denna akvarell möter vi de två systrarna Jeanne och Antoinette Salomon, sysselsatta med sin toilette. Akvarellen är en av Zorns allra största, och en av hans mest japaninfluerade. I samband med en minnesutställning över konstnären 1924 förvärvades den av Emma Zorn. Den i bild stående systern Jeanne, som vid den tiden levde som krigsänka i Frankrike, mördades ett par decennier senare av nazisterna.

Valsen

Valsen

1891

Etsning

Denna etsning är gjord efter en oljemålning som Zorn målade i Paris och som köptes av en amerikansk konstsamlare. Zorn skriver om målningen i sina självbiografiska anteckningar: ”Jag dansade själv gärna och ville försöka mig på en sådan rörelseuppgift med motiv från de baler i societeten som jag bevistat i Paris. Där bjöds samman sådan röra av folk att man sällan i balsalen kunde ta många steg utan att bli knuffad ur takt. Man var tvungen att gå ut i en antichambre för att få dansa i fred och en sådan intim scen ville jag framställa.” I bakgrunden förs Emma Zorn av konstnären Louis Sparre och i förgrunden dansar Zorn själv med Märta Petrini, en svensk operasångerska.

Midnatt

Midnatt

1891

Olja på duk

”En ljus, kall, nordisk sommarnatt” är enligt Zorn själv temat för denna målning. Med några vana årtag styr kvinnan ekan in mot stranden av Österdalälven. Luften är fuktig av dagg och solens första strålar träffar rodd båtens insida. En näktergal kanske hörs från land? Zorns hembygdsbilder från genombrottsåren på 1890-talet hade en internationell publik. Denna målning förvärvades av den franske operasångaren Jean Baptiste Faure. Senare köptes den tillbaka av Emma Zorn.

Sommarafton

Sommarafton

1894

Olja på duk

Sommaren 1894 tillbringade Zorn till stora delar på Dalarö i Stockholms skärgård, där han bland annat njöt av segelturer med båten Mejt. I målningen av flickan som går ned i vattnet för ett kvällsdopp ansluter sig till Zorn till en genre med lång tradition i europeisk konst, ”naket i det fria”. Zorn tillförde dock genren en ny, frisk sinnlighet genom att måla verkliga kvinnor av kött och blod, inte antika gudinnor. Kvinnans nakna hud förenas med landskapet i ett pärlemor­skimrande färgackord. Under en period ägdes Sommarafton av Nationalgalleriet i Berlin.

I min gondol

I min gondol

1894

Olja på duk

Hösten 1894 reste Emma och Anders Zorn till Venedig, inbjudna av en amerikansk konstsamlare de året innan lärt känna i USA, Isabella Stewart Gardner, och henne man John. Paret hyrde ett stort palats intill Canal Grande och ställde ett par gondoljärer till gästernas förfogande.  Emma blev lite attraherad av den ena av dessa italienare och bad sin man att måla av honom. Zorn skrev senare i sina självbiografiska anteckningar: ” Jag målade honom skam till sägandes bara från ryggen som jag såg honom när han rodde.” Konstnären fångar färgerna, ljuset och den friska brisen över lagunen i ett av sina mest impressionistiska verk. Målningen ska ge intryck av en ögonblicksbild, men är medvetet komponerad av Zorn.

Vallkulla

Vallkulla

1908

Olja på duk

Kärleken till hembygden hade alltid funnits hos Zorn och kom ytterligare att fördjupas sedan han och hans hustru flyttat till Mora 1896. I sina folklivsskildringar från Dalarna skildrar han en allmoge­kultur som han kände väl och som i hans verk föreföll resi­stent mot förändringar. Tonen i hans bilder är alltid stilla och mild, motiven vardagliga. Vallkulla hör till denna motivkategori. Kullan, klädd i moradräkt, befinner sig i en ”lötgång”, ett stråk eller område i skogen nära den fäbod där boskapen vallades om sommaren. Zorn kan ha inspirerats av fotokonsten; skärpan tycks inställd på flickan medan växtligheten runtomkring är något suddig.

Dans i Gopsmorstugan

Dans i Gopsmorstugan

1914

Olja på duk

Periodvis drog sig Zorn undan till sin jakt- och fiskarstuga Gopsmor belägen intill Österdalälven ett par mil norr om Mora. I Gopsmor kunde Zorn måla ostört och här tillkom några av hans mest inspirerande mål­ningar. Dans i Gopsmorsstugan visar några unga män och kvinnor i en fartfylld polska – den trånga stugan ser större ut än vad den egentligen är. Zorn tyckte om att då och då bryta tystnaden i den rogivande miljön och bjöd in ungdomar från trakten till dans. För musiken stod den gamle spelmannen Ljuder Anders från byn Gopshus, hans son och sonsöner.

Självporträtt i rött

Självporträtt i rött

1915

Olja på duk

Inför Zorns sista självporträtt, utfört vid 55 års ålder, kan man erinra sig konstskribenten Klas Fåhræus’ ord: “Det första intrycket av Zorn som människa och konstnär är den påfallande andliga massiviteten av hans väsen. Det finns ingen klyfta mellan hans karaktär och hans konstnärskap […] De äro svetsade i samma stycke.” Zorn, här klädd i röd sportkostym med cigarett i ena handen, tvekade vilken miljö han skulle avporträttera sig i, men bestämde sig till sist för ateljén på Zorngården i Mora.